Tjugo år tillsammans, ett hus betalt gemensamt, delade ekonomier. Och ändå kan den registrerade partnern få ingenting vid dödsfall. En euro, möbler, inget. Svenska lagen är helt klar på denna punkt, och det överraskar tusentals registrerade partner varje år som trodde sig vara skyddade av ärvdabalken.
Skillnaden från frankrike är väsentlig: en registrerad partner är lagstadgad arvinge – men bara om det inte finns barn eller andra arvingar. Utan testamente tillämpas arvsordningen i ärvdabalken automatiskt. Den registrerade partnern behandlas i princip som en make, vilket är en helt annan utgångspunkt än för sambor, som saknar lagstadgad arvsrätt helt och hållet.
Registrerad partner är arvinge enligt lag – men inte alltid obegränsat
Ärvdabalken placerar den registrerade partnern i samma position som en make. Detta innebär automatisk arvsrätt utan testamente – det är en grundläggande skillnad från samboförhållanden. Den registrerade partnern kan dock inte få allt, beroende på vilka andra arvingar som finns.
Denna regel gäller oavsett hur länge partnerskapet varade. En registrerad partner från tjugo år tillbaka har samma arvsrätt som en från två år tillbaka. Det är inte varaktigheten som avgör, utan ärvdabalkens regler om arvsordning och hur många barn eller släktingar som finns.
Utan testamente – vad får den registrerade partnern egentligen?
Om det saknas barn och andra nära arvingar
Om den avlidne inte har barn, barnbarn eller levande föräldrar, får den registrerade partnern hela arvet. I denna situation är arvsrätten fullständig. Sparpengar, fastigheter, aktier – allt går till partnern. Det är samma ordning som för en make.
Om det finns barn från tidigare relation eller från partnerskapet
Med barn i bilden förändras utgångspunkten helt. Barnen är då förstagrads arvingar och den registrerade partnern blir andragrads arvinge. Arvet delas mellan barnen och partnern enligt arvsordningen. Partnern kan få en betydande del, men inte hela arvet – detta är en kritisk skillnad jämfört med många människors förväntningar.
En registrerad partner utan egna barn tillsammans med den avlidne kan då hamna i en situation där hen blir medarving med styvbarn eller barn från tidigare relationer, utan något juridiskt skydd utöver vad ärvdabalken ger. Detta kan leda till tvister om fastigheter eller sparpengar som maken trodde skulle gå helt till partnern.
Hemålet och rätten att stanna kvar
En viktig undantag från arvsordningen: den registrerade partnern har rätt till hemålet – bostadens inventarier och hemådesrätten – om hemådet var parets gemensamma bostad. Detta är lagstadgat skydd för att partnern inte ska bli hemlös omedelbar efter dödsfall. Men denna rätt gäller först och främst möblerna och rätten att bo kvar en tid. Fastigheten själv kan krävas av andra arvingar.
Testamente: fortfarande nödvändigt för att säkra partnern
Även om den registrerade partnern är lagstadgad arvinge, är ett testamente ofta helt nödvändigt för att ge hen det skydd som många par förväntar sig. Ett handskrivet testamente, undertecknat och daterat, räcker för att partnern ska kunna ta del av hela arvet eller en större del än vad arvsordningen normalt ger.
Många registrerade partner väntar år innan de gör ett testamente, i tron att ärvdabalken redan skyddar dem tillräckligt. En testsituation med barn från tidigare relation visar ofta motsatsen: utan testamente kan partnern få mycket mindre än förväntat, och hemåtet är det enda som är verkligt säkrat från början.
Fördelningen när det finns barn
Om den avlidne har barn är inte all förmögenhet tillgänglig för testamente. Barnen är tvingade arvingar och har rätt till en laglott – en minimidel av arvet som inte kan bortförklaras. Med ett barn är laglotten hälften av arvet. Med två barn är det en tredjedel var. Med tre barn eller fler är det en fjärdedel var.
Den registrerade partnern kan bara få det som återstår efter dessa laglottsandelar, eller måste delas med barnen enligt arvsordningen. Detta är ofta en chock för par som trodde testamentet gav full kontroll över vem som får vad.
En registrerad partner utan testamente har arvsrätt – men ofta mindre än förväntat
Till skillnad från sambor har den registrerade partnern automatisk arvsrätt enligt lag. Men denna rätt kan begränsas kraftigt av barn eller andra nära släktingar. Utan testamente kan partnern få betydligt mindre än vad många par antar.
Försäkringar, gåvor och andra säkeringar för partnern
Testamentet är bara början. Andra verktyg kan skydda den registrerade partnern ännu bättre utan att röra de tvingade arvingarnas laglotter.
Försäkring är ofta det mest praktiska: pengarna från en livförsäkring eller dödsfall-försäkring går direkt till den beneficiär som är namngiven i försäkringsbrevet, utan att gå genom arvet. En registrerad partner kan ha försäkringen helt eller delvis riktad till sig själv.
Gåva under livstiden är en annan möjlighet. En registrerad partner kan få gåva av fastighet eller pengar nu, inte efter dödsfall. En sådan gåva är omedelbar och undviker senare tvister. Även här gäller arvsregler för skatt om det är en senare dödsbodelning.
Bruksrätt är en tredje lösning för hemådet specifikt: den avlidne kan redan nu ordna så att partnern får rätten att bo i och använda huset livet ut, medan barnen får den faktiska ägandet och tar över efter partnerns död. Detta löser ofta konflikten mellan partnern och styvbarn om vem som använder hemådet.
Dessa verktyg kombineras ofta: ett testamente för det mesta, en försäkring för att fylla på, och en bruksrätt för att säkra hemådet. En registrerad partner är långt bättre skyddad än en sambo, men bara om det finns ett aktivt plan. Tjugo år tillsammans bör inte sluta med ett arv som är mindre än båda parter trodde.
